Välfärdsteknik är digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning. Ett framgångsrikt införande av välfärdsteknik ställer särskilda krav på socialtjänsten när det gäller planering, kompetens och samverkan. För att digitaliseringen ska leda till varaktig förändring och göra verklig skillnad för individerna och verksamheten behöver en rad aspekter beaktas:

• Omvärldsbevakning och samverkan behöver ske nationellt, regionalt och lokalt inom områdena verksamhetsutveckling, e-hälsa och digitalisering.
• Hela processen behöver säkerställas genom ett engagerat arbete med förändringsledning som omfattar politiken, högsta tjänstemannaledningen och verksamhetschefer. Arbetet behöver styras av strategiska ställningstaganden och ett strukturerat arbete med kommunikation är väsentligt.
• Tydliga effektmål relaterade till identifierade och prioriterade behov sätts och följs upp. Hemtagning av uppnådda effekter planeras och genomförs i en sammanhållen nyttorealiseringsprocess.
• Redan från start behöver den kommande system- och avtalsförvaltningen planeras och förberedas. Tillräckliga resurser för att upprätthålla dessa varaktigt behöver budgeteras och tillsättas.
• Oavsett vilka tjänster inom välfärdsteknik som ska införas, behöver vissa grundläggande gemensamma förutsättningar vara på plats. Juridiska frågeställningar behöver belysas, organisatorisk ansvarsfördelning klarläggas, och den tekniska infrastrukturen i form av till exempel datakommunikation och utrustning behöver vara på plats.
• För varje tjänst som ska införas, är det viktigt att göra en verksamhetsnära och individcentrerad behovsanalys, bedriva en levande leverantörsdialog, tillsätta erforderliga resurser, fokusera på ett förändrat arbetssätt, säkerställa informationssäkerheten, genomföra en upphandling i samverkan, samt eftersträva möjligheter till samskapande med individer, anhöriga och civilsamhället.
• Ingen tjänst, hur lovvärd den än verkar, kommer att skapa verklig effekt utan en lyckad implementering. Utbildning, installation och beslut om vilka som ska få använda tjänsten är viktiga delar i implementeringen. När införandet sker med helhetsperspektiv är förutsättningarna goda att man lyckas gå från projekt till en varaktig förändring av arbetssätt och verksamhet.

Vägledningens struktur Innehållet har strukturerats i sju huvudområden:

• Omvärld
• Förändringsledning
• Nyttorealisering
• Förvaltning
• Förutsättningar
• Tjänsteutveckling
• Implementering Ordningen på områdena är till viss del logisk, men inte kronologisk.

Tjänsteutveckling och Implementering är något som bedrivs kring varje enskild tjänst som ska införas.

Förutsättningar handlar om mer gemensamma frågor, som alla eller de flesta av tjänsterna är beroende av.

Förvaltning är visserligen vad som tar vid efter implementeringen, men samtidigt något som behöver finnas med som en del i utvecklings- och införandeprocessen för att lyckas. Förändringsledning och Nyttorealisering är övergripande processer som genomsyrar allt övrigt arbete.

Omvärlden finns runt omkring det som sker hela tiden; utan en god och kontinuerlig omvärldsanalys kommer onödiga misstag att begås. Vägledningen kan läsas från början till slut eller i enstaka avsnitt, beroende på vad som för tillfället är aktuellt.

Ett huvudbudskap från Vägledningen är emellertid att en av de viktigaste framgångsfaktorerna är helhetssynen och förmågan att ha med sig alla aspekter i arbetet, så att ingenting förbises eller tappas bort.